Vi anser att ekonomisk jämlikhet gagnar både våra samhällen och oss som individer. Här finns mycket att göra, då samhällsutvecklingen länge drivit fram större samhällsklyftor – ofta i ett historiskt perspektiv, med globala institutioner som OECD, IMF och Världsbanken i spetsen. Det är en politik som har drivit fram privatisering och avreglering av offentliga tjänster, minskad reglering av finansmarknader samt ökade samhällsklyftor och minskad progressivitet i skattesystemen som drivande faktorer för ekonomin. Idag ser vi på internationell nivå ett paradigmskifte inom dessa institutioner kring hur man förhåller sig till ekonomi, samhälle och politik. Jämlikhet, rättvis ekonomisk fördelning och förebyggande av fattigdom lyfts nu alltmer fram som förutsättningar för positiv ekonomisk utveckling från de globala institutionerna, ibland med utgångspunkt i de nordiska ländernas samhällsmodeller.
Detta till trots så ger dagens situation vid handen att de växande samhällsklyftorna framförallt gynnar den tiondel med högst inkomster och i synnerhet den förmögnaste hundradelen, vars andel av inkomsterna ökat medan resterande grupper haft en sjunkande eller stillastående reallöneutveckling. Med andra ord handlar det om att allt färre får en allt större del av samhällets resurser.
Denna utveckling har haft negativa effekter på facklig organisering och därmed stabiliteten av arbetsmarknaden. Fackföreningsrörelsens tillbakagång, i ett internationellt perspektiv, har i flera avancerade ekonomier påverkat jämlikheten och den sociala sammanhållningen negativt. Detta har lett till en minskad förhandlingsstyrka för löntagare i relation till kapitalägare. En försvagad fackföreningsrörelse har också inneburit ett minskat inflytande på omfördelningspolitiken.
Ojämlikheten har ett pris i form av minskad ekonomisk tillväxt, i hög grad beroende på lägre konsumtion, färre privata och offentliga investeringar på grund av låg efterfrågan och en minskad skattebas. Omfördelning genom kollektivavtal, skatter och offentliga transfereringssystem, såsom utbildning, socialförsäkringar, en aktiv arbetsmarknadspolitik, samt vård och omsorg, har en positiv effekt, inte bara på jämställdhet, jämlikhet och social sammanhållning, utan också på den ekonomiska tillväxten.